Och en slank han hit, och en slank han dit…

…Och en slank han ner i knät på arbetsgivarorganisationen SKR!

Så hade kanske barnvisan låtit, om kråkan (av outgrundlig anledning) bytts ut mot Arbetsmiljöverket. Låt mig förklara varför.

När pandemin slog till i våras la jag mitt livs första skyddsstopp. Från fastigheten min kollega skulle städa, hade en man stuckit ut huvudet genom fönstret och högt deklarerat att han bar på smittan. Jag insåg faran och handlade. Naturligtvis skulle ingen gå in i den byggnaden innan vi ordnat med skyddsutrustning och hygienrutiner, tänkte jag.

Cheferna tänkte annorlunda. Så även Arbetsmiljöverket. ”Skulle vi stoppa alla arbeten med den här risken så skulle vi behöva stoppa massor av arbeten!”, sa inspektören vid det blixtinkallade mötet.

Jag blev alldeles kall. Det fanns alltså intressen som vägde över arbetstagares liv och hälsa!

Jag blev alldeles kall. Det fanns alltså intressen som vägde över arbetstagares liv och hälsa! Och jag som trodde att de stod på vår sida!

Efteråt försökte jag skaka av mig den bittra känslan av svek, och tänkte att jag råkat ut för en särskilt arbetsgivartillvänd inspektör, som inte var representativ för hela myndigheten.

Det skulle visa sig att jag hade fel.

Bara dagar efter mitt skyddsstopp riktade Kommunal skarp kritik mot myndigheten av precis samma anledning, och den 28 oktober kunde Uppdrag Granskning bekräfta misstankarna: Arbetsmiljöverket hade låtit sig påverkas av Sveriges kommuner och regioner, SKR. Beslut grundade på säkerhetsaspekter ändrades för att tillmötesgå näringslivet, och arbetstagare utsattes därmed för smittorisk.

Nu, såhär ett halvår senare, är stället jag jobbar på åter föremål för Arbetsmiljöverkets inspektion.

De uppmärksammade till slut att företagets coronastrategi fungerat lite sisådär. Varför? Kanske för att det till slut blev för jobbigt med lokalvårdares överrepresentation i coronastatistiken. Sannolikt för att vårt idoga huvudskyddsombud satte tryck på dem. I vilket fall är utsikterna ganska ljusa, och den nya smittovågen gör säkert sitt till för att inhysa situationens allvar. Därför går vi kanske segrande ur kampen den här gången.

Inte för myndighetens inneboende lojalitet med oss arbetare. Någon sådan finns inte. Som med allt, är det dragkampen mellan arbete och kapital som bestämmer även Arbetsmiljöverkets ageranden. Och när kapitalet kallar, då kommer SKR.