När jag var liten fick jag ibland följa med farmor när hon städade skolan på kvällarna. Det doftade gott av såpa och farmor ställde ofta skurborsten på skaft vid sidan och skurade på knä. Då blev rent på riktigt, till och med i hörnen, enligt henne.
Farmor var nöjd över resultatet när vi gick hem, men hennes identitet var inte städerska. Officiellt var hon hemmafru. Det var viktigt och lite status, inte bara för min farfar utan för många män ur arbetarklassen, att familjen kunde leva på en lön. I alla fall utåt sett.
För farmor och andra hemmafruar
 var det lika viktigt att tjäna egna pengar, för att dryga ut hushållskassan eller få en egen peng att bestämma över.

Mycket har hänt sedan slutet av 60-talet. Kvinnors ställning har förändrats och städyrket professionaliserats. Få kvinnor känner att det räcker som identitet att vara någons fru och många har valt, eller tvingats till, att vara ensamförsörjare. Med yrkesidentiteten följer en stolthet och med lönen en frihet. Men att vara städare är ofta en dålig kombo med önskan att kunna leva på sin lön. Professionaliseringen till trots pågår en negativ trend i branschen och deltidstjänster som det är svårt att försörja sig på är alldeles för vanliga. En av åtta städare, 13 procent, jobbar 19 timmar eller mindre per vecka. Och bara sex av tio jobbar heltid, visar unik statistik som Fastighetsfolket låtit SCB ta fram.

Städjobbet är dessutom otryggare än andra yrken, betydligt färre har fast jobb. Det här måste naturligtvis ändras och heltid
 som norm och trygga anställningar är fackliga kärnfrågor. Arbetsgivarna visar god vilja i ord, 
men inte i handling. Och från Moderaternas håll mobiliseras nu både mot las och fackets chans att påverka via kollektivavtal. M-förslaget om första jobbet-anställningar skulle ge arbetsgivarna möjlighet att under hela 18 månader säga upp den unga eller nyanlända med två veckors varsel. Genom att skippa krav på kollektivavtal öppnas för riktigt låg lön, sämre försäkringar och dåliga villkor.
Det är inte att skapa jobb och inte att bryta utanförskap. Det är bara uselt.