Du kan slita ett helt yrkesliv och sedan kickas ut när det inte passar arbetsgivaren längre.
Städaren Naciye Tümer är ett tydligt exempel på den brutala verkligheten. Hon jobbade över 40 år och lider i dag av artros i rygg och knän och smärta i händer och handleder. Vilket är vanliga problem för städare, det sliter på kroppen att göra de tunga och monotona rörelserna dag efter dag.
Nu när hon har fem år kvar till pensionen tackas hon med en uppsägning
Naciye har varit trogen sin arbetsgivare och nu när hon har fem år kvar till pensionen tackas hon med en uppsägning.
Det är rent mänskligt ett svek. Men arbetsgivaren stöder sig på företagshälsovården som bedömer henne vara inte arbetsför. Vem blir förvånad över att Försäkringskassan sedan hittar en annan läkare som bedömer att hon visst kan jobba och därför inte ska få full sjukersättning?
Arbetsgivare har ett tungt ansvar att rehabilitera sin personal och att anpassa arbetsuppgifterna. Men den fackliga erfarenheten är att det är alldeles för lätt att pressa och slita ut sina anställda.
Att inte erbjuda hjälpmedel, inte skapa den tid som behövs för att slippa ta oergonomiska genvägar.
Trots år av larmrapporter är det fortfarande för vanligt att människor faller mellan stolarna och får olika bedömningar av olika läkare.
Det är alldeles för lätt som arbetsgivare att runda ansvaret att rehabilitera. Och det är alldeles svårt att få sjukersättning. Trots år av larmrapporter är det fortfarande för vanligt att människor faller mellan stolarna och får olika bedömningar av olika läkare.
Det är en skam att personer som Naciye, med bara fem år kvar till pension, ska bollas runt. Regeringens utredare föreslog i höstas att göra det lättare att få sjukersättning för dem som närmar sig pensionen. Det förslaget borde bli verklighet omedelbart.
Det är också skamligt att personer som Naciye så enkelt kan få sparken. I år införs nya las, som gör det ännu lättare att säga upp folk. Helt sjukt.
