Det är bara några dagar kvar till första maj. I vanliga fall hade jag hållit tal på ett torg någonstans i Sverige, som jag brukar. Pratat om de orättvisor jag ser i samhället. Ökande ekonomiska klyftor, den trasiga sjukvården, de orättvisa löneskillnaderna.
För första gången sedan andra världskriget har firandet ställts om
Nu blir det inte så. För första gången sedan andra världskriget har firandet ställts om. Det säger något om Coronavirusets effekter på vårt samhälle. Osäkerheten är stor och ingen vet när eller hur det ska sluta.
Företag över hela världen har tappat sina inkomster. Fabriker är nedstängda, varuflöden är brutna. Jobb kommer att försvinna och hundratusentals människor kommer att dö. Världsledare tävlar i vem som kan leverera det största räddningspaketet.
90-talets marknadstänk har suttit som en järnmask på samhället
Men trots alla goda insatser, har Corona visat oss hur dåligt rustade vårt samhälle står efter många års liberal politik. 90-talets marknadstänk har suttit som en järnmask på samhället. Det offentliga har lagts ned, eller reducerats till att bevaka marknaden.
Fältsjukhus skänktes bort. Sjukvården sattes på svältkur. Apoteken såldes ut. Nu står vi med konsekvenserna och får be en bön för att vi ska klara det.
Att Corona kommer att innebära stora förändringar i samhället står redan klart. När smittan minskar och vi får tid att reflektera, måste vi fråga oss hur vi egentligen ska ha det.
Corona kan inte botas med sedelbuntar
Själv önskar jag att vi omvärderar den sparpolitik som alla regeringar tycks hylla till skyarna. Tusentals miljarder har lagts i ladorna. Men vad har de gjort för nytta där? Corona kan inte botas med sedelbuntar. Det kan bara en sjukvård med rätt förutsättningar.
Det finns ett samhälle före och efter det här. Låt oss se till att det som kommer efter bygger ut beredskap, välfärd, klimatåtgärder och bostäder. Då kan vi möta vilken kris som helst.
