Som anställd på Samhall reagerar jag på Sabina Rasiwalas svar på skyddsombudets kritik mot den farliga arbetsmiljön på Samhall. 

Sabina Rasiwala, HR- och kommunikationsdirektör på Samhall, skriver att Samhall satsar på att anställda fler experter inom HR för att förbättra arbetsmiljön.

Men hur hjälper det oss på golvet att ni anställt fler HR-specialister?

Erfarenheten jag har av dessa är att de sitter på chefernas axlar och viskar allt de kan göra för att få oss anställda att lyda. För de har ju inget personalansvar.

Ge oss i stället chefer som bryr sig om oss som anställda. Ge oss beröm när vi gjort något bra, ge oss chansen att växa i vår egen takt och sluta kör med oss som om vi vore siffror i statistiken.

Ge oss beröm när vi gjort något bra, ge oss chansen att växa i vår egen takt och sluta kör med oss som om vi vore siffror i statistiken.

Att läsa Rasiwalas svar på skyddsombudet Richard Fredrikssons kritik gjorde mig bara arg och besviken, för hennes ord har ingen koppling till verkligheten. Verkligheten vi anställda har, vi på golvet, vi som gör att ni högre chefer kan dunka varandra på ryggen och säga att ”det var ju bra”. 

Nu stundar julbordet, och om det inte var så att jag då får träffa mina arbetskamrater utan stress, så skulle jag inte gå. Orsaken: Varje år jag har suttit där har det alltid varit någon chef som ska tala om att ”detta år har varit tufft, men vi klarade det”. 

Men det är inte ju ni chefer som kommer hem och inte orkar något! Som tillbringar söndagarna med att må så jävla dåligt över jobbet. Det är inte ni som varje gång får utstå att när chefen vill något så är det okej att avbryta mitt i frukosten eller lunchen. Det är inte ni chefer som klarade det, det är vi, anställda på Samhall!

På mitt jobb kom de uppifrån och gjorde ”spelregler” åt oss för att förbättra vår arbetsmiljö. För att ändra på att vi anställda såg cheferna som dem och vi som oss. Men vilka har egentligen frångått reglerna? Jo, dem. Vilka låser in sig och klagar när vi måste få tag i dem? Jo, dem, cheferna! 

Min ilska kokar över. Och jag önskar så att jag vore helt frisk till kropp och själ så att jag kunde säga upp mig från Samhall, men jag har inget annat val än att fortsätta.

Ett sista ord till alla anställda på golvet på Samhall: Ni är underbara, ni är oslipade diamanter.

Den förbannade anställda